Idag när jag var inne på Akademibokhandeln för att byta en bok hände det som aldrig händer... Med Eli i vagnen på väg mot kassan ser jag med mina hawkeye's ett hörn av en lapp ligga på golvet. Ett hörn av en 100-lapp! Jippi fucking jey! Det här är min lyckodag! Framme vid kassan står jag och ler lite för mig själv och ska precis dra upp kvittot till kassörskan när jag hör en ynklig röst: "-Har nååågon sett min 100-lapp? Åh vart kan min 100-lapp ha hamnat, jag hade den i handen alldeles nyss." Yes, det var en riktigt old lady som stod där i kassan bredvid. En liten, liten grå tant. Whaat the fuck?! Wha? Why? Vad ska jag göra? "-Jag är ett gatubarn, JAG tog din lapp tanten."? Svetten började rinna och jag blev helt förlamad. Kassörskan tittade undrande på mig. Jag svalde 1 liter saliv som samlats i min mun. Fort drog jag fram 100-lappen ur väskan och slängde in den i ett hörn och skrek: "- DÄR ÄR DEN, vilken tur!!
Jag grät lite, jag vet inte om det var för att jag miste 100-lappen, tappa tron på att ekonomisk tur kan hända mig eller om det var för att ja blev rörd av min fina insats. "Åh kära hjärtat, tack så hemskt mycket." Så vandrade hon iväg med sin 100.lapp. Eller MIN lapp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar